Ramadhaan har kommit och gått. Ramadhaan. Den välsignade månaden. Den speciella tiden på året då Allaah överröser oss med nåd, välsignelse och förlåtelse. Det är lätt att vara bra då. Att dyrka Gud då. Lätt. Men sen då? Vad händer efter Ramadhaan. Det blir Eid. Vi går på eid-bön på morgonen. Sen äter vi, skrattar vi, ger presenter. Och glömmer Gud? ”Ojsan hoppsan, jag höll på att missa dhuhrbönen för jag vilade lite efter den maffiga lunchen”. Och så fortsätter det. Eller? Gör vi verkligen som vi säger. Vi påpekar till alla som inte är muslimer att Eid al-Fitr, fastebrytandes högtid, inte är en tid att vräka i sig mat, utan det är då vi tackar Gud för att vi fått fasta och det är då vi ber Gud att Han ska acceptera våran fasta. Men gör vi det?
Hur ska vi göra för att minnas Gud även nu, när vardagen är tillbaka, stressen. Jobb, skola, hämta barn, laga mat, städa… hinner vi med att be de där extra bönerna, läsa Koran, ta oss tid att göra dhikr?
